Utdrag ur Oprah Winfreys “Ett vet jag säkert”

När hände det senast att du skrattade med en vän tills du fick ont i magen eller lämnade ungarna hos en barnvakt och åkte bort en hel helg? Eller, för att uttrycka det på ett annat sätt, om ditt liv tog slut i morgon, vad skulle du ångra att du inte gjort? Om det fanns en sista dag i ditt liv, skulle du tillbringa den på samma sätt som du tillbringar den här dagen?
 
En gång körde jag förbi en annonstavla som fångade min uppmärksamhet. Det stod: ”Den som har flest leksaker när han dör är fortfarande död.” Den som har varit nära döden kan berätta att när slutet närmar sig kommer man knappast att tänka tillbaka på alla sena kvällar man jobbat över på kontoret eller hur mycket ens fonder är värda. Tankarna som dröjer sig kvar är av typen ”om bara”, som till exempel: Vem hade jag kunnat bli om jag bara hade gjort allt det jag alltid ville göra?
 
Det är en gåva att kunna bestämma sig för att se sin egen dödlighet i vitögat, utan att vända sig bort eller dra sig undan, Det är en gåva att inse att eftersom man en gång ska dö, måste man leva nu. Huruvida du ska streta på eller frodas är alltid upp till dig – du själv är den som allra mest påverkar ditt eget liv.
 
Din resa börjar med ett val – att kliva upp, gå ut i världen och leva livet fullt ut.
 
 
***
 
 
Allteftersom jag blir äldre känner jag hur min kropp förändras. Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker, jag kan ändå inte springa lika fort som jag kunde förut, men ärligt talat så gör det mig inte så mycket. Allt förändras – bröst, knän och inställningar. Jag förundras över hur lugnt jag tar saker och ting nu för tiden. Saker som brukade få mig att bryta ihop med huvudet i en chipspåse rör mig inte i ryggen längre. Och ännu bättre än så är att jag har fått insikter om mig själv som man bara får genom en livstid av lärande.
 
Jag har sagt att jag alltid visste att jag befann mig precis där det var meningen att jag skulle vara, när jag stod på scenen och talade till tittare runt om i hela världen. Det var verkligen där jag hörde hemma. Men universum är fullt av överraskningar. För jag håller på att lära mig att när det gäller sådana saker är vi inte begränsade till bara en enda. Vid olika tidpunkter under vår resa får vi – om vi är uppmärksamma – möjligheten att sjunga den sång som det är meningen att vi ska sjunga i livets perfekta tonart. Allt vi någonsin gjort och allt som det är meningen att vi ska göra sammanstrålar i harmoni med den vi är. När det händer, upplever vi också vårt eget mest sanna uttryck.
 
Jag känner hur jag är på väg dit nu, och jag önskar att du också är det.
 
En av mina viktigaste lärdomar har varit att till fullo förstå att det som ser ut som en mörk fläck på din väg mot framgång är universums sätt att peka ut en ny riktning åt dig. Allt kan vara ett mirakel, en välsignelse, en möjlighet om du väljer att se det på det sättet. Om jag inte hade blivit degraderad från mitt jobb som nyhetsankare i Boston 1977, skulle jag inte ha blivit pratshowvärd när jag blev det.
 
När man ser hinder för vad de är förlorar man aldrig tron på den väg man måste ta för att komma dit man vill. För ett vet jag säkert: Den person som det är meningen att du ska vara växer fram från där du är just nu. Så att lära sig att se sina misstag och motgångar som språngbrädor till framtiden är ett tydligt tecken på att man rör sig åt rätt håll.
 
 

 
'+
1
'+
2 - 3
4 - 5
6 - 7
8 - 9
10 - 11
12 - 13
13 - 14
[x]